[Dag 1]
Västindien. Denna mytiska ålats. Efter en tidig flygtur från Puerto Rico, var det äntligen dags att få se katamaranen vi skulle segla med som vi tidigare bara sett på Navigares bilder.
Vilken katamaran! Solen höll på att gå ned när skeppare Lindberg lättade ankar och styrde mot den spanska staden Virgin Gorda. Vi förtöjde katamaranen i hamnen och gick för att utforska nöjeslivet i Cocomayo.
Vissa av oss gick "all in"...
[Dag 2]
Vi började nästa dag med lite kaffe, innan vi lättade ankar mot "Bitter End". Det var så fridfullt och vackert ute på havet men som i en blixt vänder vädret och började storma.
Det var ett tungt och hårt ösregn som föll vilket gjorde sikten starkt begränsad. En av oss, den minst rationella personen övervägde till och med att överge båten, kanske inte den smartaste iden. Endast en liten stund senare avtog regnet och vädret klarnade upp till blå himmel och varm sol precis som man vill ha och framför oss låg vårt stopp för dagen.
Det var en vacker väldigt liten hamn, eller kanske skulle jag säga pir. Vi satt och tittade på solnedgången och var faktiskt mållösa. Vi avnjöt en underbar fiskrätt på en av restaurangerna nere i hamnen, nåja, killen jag nämnde tidigare, den minst rationella, han åt pasta. Efter middagen bestämde vi oss för att titta på en match med Amerikansk fotboll och dricka whisky, single malt förstås.
[Dag 3]
Just när vi inte trodde att vi kunde hitta en vackrare ö så landsteg vi på Anegada. Känd för att vara kräft-paradis (om du inte är en kräfta själv förstås). Jag nämnde ju att vi var mållösa dagen innan när vi tittade på solnedgången, men det här var nästan overkligt.
Vi förtöjde katamaranen på öns södra och platta sida, och använde sen jollen för att ta oss över till land. Dagen och natten vi spenderade på Anegada var en av de bästa i våra liv. Vi hyrde fyra mopeder och körde till Loblollybuktens orörda stränder.
Vi fick uppleva att simma med sköldpaddor och lejonfiskar och självklart hittade vi karibisk lager som vi smuttade på medans solen gick ner över atlanten.
WOW!
[Dag 4]
På dag 4 bestämde vi oss för att det var dags att prova snorkling. Vi seglade till Bath och så snart skeppare Lindberg hade släppt ankaret så dök vi alla ner i det kristalllklara blå vattnet. En av mina vänner, en före detta soldat, numera läkare tog det hela till en ny nivå och gjorde ett bakåt dyk ner i vattnet, trots att vi bara använde vanlig snorkelutrustning... Han är en riktig underhållare. Bland klipporna fick jag syn på en sköldpadda men eftersom jag var den enda som såg den så trodde ingen på mig. Förmodligen bara avundsjuka.
Efter en heldag med snorkling var det dags att ge sig vidare till Beef Island, där vi skulle tillbringa natten. På plats och ankrade var vi så trötta allihop att vi valde att stanna kvar på båten och vår värdinna Greta bjöd oss på en fantastisk fiskrätt.
På tal om fisk, vi fick syn på 2-3 meter långa tarponer som simmade under vår katamaran Maja. Vår skeppare rekommenderade inte oss att simma med djuren och den ursäkten använde vi oss av för att slippa. Vi är små fegisar vi vet...
[Dag 5]
Det var så härligt att vakna upp på katamaranen nästa dag, för vi hade redan innan bestämt oss för att fortsätta snorkla. Skeppare Lindberg satte kurs mot Norman Island grottorna och hela gänget satt uppe på däck och spelade poker, lyssnade på musik och spelade spel. Vi simmade in i ödsliga grottor och kände oss som riktiga upptäckare. Det var helt perfekt!
Eftermiddagen spenderade vi på Peter Island där Jesper och hans familj bjöd oss på middag. Det var verkligen storslaget och lite overkligt att kunna strosa längs paradisstränder med gecko-ödlor lurandes i buskagen.
Palmerna vajade försiktigt i vinden och tennisplanen såg så inbjudande ut. En legendarisk dubbelmatch spelades och stämningen var på topp. Under tiden njöt tjejerna av en dag på spa. Vi avslutade ännu en fantastisk dag i gott sällskap i Karibien.
[Dag 6]
Näst sista dagen fick vi perfekt seglingsväder med en fin medvind på 8-9 knop. Vi seglade mot "White Bay" på Jost Van Dyke där "Ivans Stress Free" bar låg och väntade på oss. Felix och Fredrik tyckte dock inte att det var särskilt avslappnat att försöka ta sig in till stranden för att boka bord. Det är inte så lätt att manövrera en liten båt när man njutit av en drink eller två...
Fredrik var genomblöt när de återvände till båten och hade massor att berätta om deras äventyr. Vi käkade middag på en restaurang innan vi begav oss till Foxys, för att festa natten lång. Jag tror bestämt att det var den lokala drinken “Painkillers” som gjorde det möjligt för oss att orka festa så länge. Muskot är tydligen en väldigt populär ingrediens här i karibien och det blev en hel del klättrande över både klippor och båtar för att ta oss tillbaka till vår katamaran på morgonen.
[Dag 7]
Det var lite jobbigt när vi vaknade nästa dag. Sista dagen och dags att lämna vår fina katamaran Maja. Jag måste erkänna att jag tyckte det var väldigt tråkigt att behöva säga hejdå till både vår fantastiska besättning och till mina vänner. Det enda som tröstade lite var "Soggy Dollar".
Ett ställe i White Bay som bara kan beskrivas som hjärtat av Karibien. Vi drack drinkar och åt "fish & chips" som var så goda att britterna hade blivit gröna av avund. Vi pratade mycket om livet och skolåren som var jobbiga men det var ett fantastiskt sätt att lära känna varandra på djupet.
Jag berättade om vilken rebell jag var, som sjöng i en kör haha. Ingen av oss ville att dagen skulle ta slut, men vår resa hade nått vägs ende. Skepparen lättade ankar och styrde mot Norman Island och Bight Bay, där vi äntligen fick möjlighet att smaka på tarponer från Anegada. Vi beställde in två flaskor vin och skålade för vår otroliga resa.